För 14 dagar sen så föddes det en liten prins på gården. En svag prins med stort huvud och ranglig kropp. Hans liv hängde på en skör tråd... Vi kämpade för att få honom att överleva, men flera gånger så funderade vi på om hans lidande var för stort så att vi skulle låta honom somna in. Vart går gränsen egentligen?
Det var som att han visste det för när vi nästan bestämt oss för att låta honom somna så kvicknade han till och kämpade som en galning för att överleva.

I dag är han 14 dagar och lika pigg som de andra små kalvarna. Han är en helt unik liten kalv, jag har aldrig träffat en så speciell kalv.



Prinsen håller mig sällskap när jag gödslar ut hans kompisars boxar. Eftersom jag pysslade så mycket med honom när han föddes så tror han att jag är hans mamma och följer mig som en hund. Gudomlig, inte sant?



Prins Emil är lite stel i sina ben och tycker att livet i en box är tråkigt så han får springa lös i ladugården när han känner för det. Här utforskar han utrymmet kring mjölkningsrobotarna.